Kan knappt beskriva hur jag mår. Dåligt. Japp. Visst vet jag att det kunde vart sämre än såhär. Mycket sämre. Fast det är ingen vidare tröst egentligen, det gör ju mig bara rädd att bli sådär sämre.

Mamma vill eller tycker väl kanske är ett bättre ord, att jag borde söka upp en läkare och kanske bli inlagd. Igen. Jag var ju precis inlagd.

Har ont i ryggen, är gnällig. Känner mig ensammast i världen. Börjar sura för att killen är så seg på att komma hem, sanningen är ju att jag bara vill bryta ihop hela tiden. Känner mig så otrygg och vill bara få gömma mig i hans trygga famn som gör att jag glömmer all smärta.

Har inget positivt att skriva, inte mycket annat heller. Men jag lever. Det är väl det viktigaste.

Kill me, just destroy me. Ungefär så känner jag just nu. Patetisk.

Klarar inget på egen hand, jävla looser. Så förbannat beroende. Av pojkvännen. Klagande jag.

Vad hände med tiden då jag kunde vara duktig? Relativt oberoende, kunde fixa att vara själv. Utan att känna mig helt tom inombords.

Känns som jag inte kan andas längre...

Somnade förut, men det tog sin lilla tid. Kan inte slappna av. Rösterna i mitt huvud bara skriker, hånar och jag känner att jag långsamt håller på att bli sinnessjuk.

Avbokade sjuksköterskan idag, måste verkligen ha en ny. Denna kossan bara hånar mig och jag känner mig inte ett dugg hjälpt av henne. Fast hur bra det var att avboka ytterligare en gång vet jag inte huruvida det var klokt...

Sitter och känner mig fet. Fläsket veckar sig på magen, låren är klibbiga och skaver ihop. Jag känner mig vedervärdig, ful och äcklig. Hur kan en som jag ha en pojkvän? Hur kan han älska mig?

Jag sköter mig inte när det gäller maten. Eller jag försöker äta så lite som möjligt, men det är inget bra. Jag har varit så jävla duktig en gång i tiden... Skötte mig och var kanon ärligt talat. Nu är jag bara en failad tönt.

2009, när jag började vara duktig.

Den här tösen kan inte sova, trots sömnmedicin, älskling. Nej och jag gav upp. Men jag ska strax ge sängen ytterligare ett försök.Jag tänker alldeles för mycket. Ska delge er en del av mina tankar när jag är piggare och har gott om tid.

Saknar J <3

Ja men då var man här då igen. Hej hej. Sitter vid min skruttiga laptop nu och inte pojkvännens ipad som förut. Min laptop klappar snart ihop. Stackarn... *klappa*

Annars gör jag inte mycket, sitter i sängen. Tittar på älskling som bara sover och sover. Dunderkul. Party. Kompis C sover också. Vad är det med dagens folk?

För att fördriva tiden så tittar jag på fina bilder och drömmer om att tatuera mig. Finns så många jag vill göra! En på vänster handled, vänster underarm, revbenen, nacken, på ryggraden, höfterna. Har ju nu tre stjärnor på höger handled. Orginellt, jag vet   men stjärnor tycker jag om.

Motiven jag vill ha är mest ord eller texter. En pusselbit vore fint att göra och dela den tatueringen med någon, men det gäller ju att man hittar rätt person man väljer att dela med. Inte så kul om man blir ovänner en vecka efter tatueringen är gjord och hela tiden bli påminnd.

Annars är svalor väldigt fint, men ack så vanligt att göra. Det och "Carpe diem", fast jag skulle gärna tatuera in dom två orden. Spela roll om det är vanligt. Jag är jag. Tatueringen skulle ju stå för något speciellt just för bara mig.

Älvor och vingar är fina saker också.

Men nu ska jag kura ihop mig älsklingens famn och hoppas att han vaknar snart.

Kram på er!

Hej! Här är jag. I bloggens värld ytterligare en gång. Har haft väldigt många bloggar innan denna. Vissa var speciellt inriktade på bara mat, träning & ÄS - mode oxh shopping - psykiskt hur jag mådde - en allmän där jag skrev om diverse vardagliga saker. Osv osv....Varför slutade jag skriva? Det vet jag inget kort svar på; tröttnade lite och ägnade mig åt annat (ex, det där inte så jättekul att se mig blogga), haft skrivkramp även i hjärnan tror jag, vart så himla tomt. Men där är några av skälen.Men vänta lite nu, hon har precis gjort en ny blogg ju...? Japp! Men denna ska inte bara handla om en enda sak, nu skriver jag precis vad jag vill. För jag är ärlig, rå kan vissa tycka. Men sån är sanningen, rå. Iaf ibland. Skulle det finnas någon därute som stör sig på mina inlägg, bilder, dylikt. Kommentera gärna, men elaka ord kan ni hålla för er själva. Jag har hört så mycket skitsnack och min blogg ska behöva slippa det tycker jag. En trevlig ton förordar jag.Kommentarer är jättebra tycker jag, då får jag feedback på inläggen, det är så kul att få positiv feedback. Sånt gör mig glad!! :DSkulle det finnas några frågor, så är det bara att skriva i gästboken, kommentera, maila ylle@live.se eller ställa en fråga här på bloggen. Inga frågor är för dumma, fåniga eller pinsamma.Nu ska jag avrunda detta inlägget. Kanske skriver lite sen. Något mer inlägg idag blir det iaf. Ska ta mig en dusch strax.Berätta gärna vem ni är :) vore roligt att veta något om er. Ha det så bra, tills vi hörs nästa gång!| änglaflickan | <3